4/5

GÖTEBORGS POSTEN (27 Aug, 2009)
EMMA ENGSTRÖM

Till skogs när häckarna skaver

Förra hösten skrev jag en krönika om naturens återkomst i spelfilmen och kopplingen till den europeiska och amerikanska romantiken. Henrik Hellströms och Fredrik Wenzels första långfilm Man tänker sitt är ytterligare ett exempel.
Förutom kärleksförklaringen till filosofen Henry David Thoreau, amerikansk romantiker som citeras flitigt i filmen, står det oskyldiga barnet i centrum som en symbol för det rena och oförfalskade i människan.

Sebastian är elva och bor i ett villaområde i Falkenberg. Som en allvetande berättare väver hans lätt skärande röst ihop några vilsna grannars liv. Följda av Erik Enockssons vemodiga och sakrala kompositioner söker de kontakt med naturen när kulturen skaver allt för mycket med sina välansade häckar.

Visst börjar det illa förklädda föraktet för halländskt Svenssonliv kännas tröttsamt efter föregångarna Farväl Falkenberg och Hälsningar från skogen. Och visst känns åkningarna längs med mexitegelvillorna igen.

Men Man tänker sitt har en egensinnig, magisk, ton som ekar länge i kroppen. Det är något med hur Wenzel och Hellström placerar ett naket, realistiskt skådespeleri i poetiska och lätt surrealistiska situationer, som den unga pappans nästan djuriska sätt att vara med sin bäbis, eller grannens fiskejakt i villaområdets lilla å.

Obönhörligt konsekvent i estetik och tematik är Man tänker sitt en fascinerande inledning på vad som verkar bli en ovanlig svensk filmhöst.

Fotnot. Lyssna på Erik Enocksson på http://www.myspace.com/erikenocksson

http://gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=212&a=513790&ref=puff