AFTONBLADET (29 Juni, 2009)
MARTIN GELIN

[utdrag]

Thoreaus ande vilar över en av de mest originella svenska filmer jag sett på senare år, Fredrik Wenzel och Henrik Hellströms Man tänker sitt, som har svensk premiär i augusti.

Filmens mest levande karaktär är en tanig liten pojke som är precis på gränsen till tonåren och talar med en hjärtskärande ömtålig röst. Han inleder filmen med att citera Thoreau:
        ”Det är ett löjligt krav alla ställer att man ska tala så att alla kan förstå. Varken människor
        eller svampar växer på det viset. Som om naturen bara hade ett slags förståelse. Som om det
        fanns ett slags trygghet enbart i dumheten.”

Wenzel och Hellström har sagt att en av ambitionerna med filmen var att väcka nytt liv i Thoreaus ofta urvattnade aforismer och fraser, som för en okoncentrerad åhörare kan låta som en broschyr för charterresor:
        ”Lämna försiktigheten bakom dig och sök äventyret. Vi borde komma hem långväga ifrån,
         från äventyr, faror och upptäckter, med en ny erfarenhet och karaktär.”

Genom att läsas upp av ett barn och ackompanjeras av filmens poetiskt lågmälda bildspråk – som emellanåt påminner om såväl Tarkovskij som Haneke – ges Thoreau-citaten ny innebörd och kraft.

Man tänker sitt följer en rad bräckliga individer som nästan omedvetet verkar streta emot kraven på att smälta in i sin konforma, halländska villaförort. Långa rader av identiska gulvita snedtaks?hus, med vattenspridare och välklippta häckar, står tätt intill den vilda och lummiga sommarnaturen, med sina porlande bäckar och spegelblanka åar som alla ser ut att dölja något slags evigt mysterium.

Det är som Sveriges eget svar på Waldensjön och den näraliggande Massachusettsstaden Concord.

Filmen skildrar personer som ”tänker sitt”, som inte riktigt passar in, och den lyckas effektivt problematisera den svenska kluvenheten mellan gemenskap och individualism, laddningen mellan social samhörighet och personlig integritet.

Den tanige pojkens privata universum ser alltid ut att ha många fler dimensioner än de fyrkantigt formella vardagssituationer han tvingas in i.

http://www.aftonbladet.se/kultur/article5447611.ab