SVENSKA DAGBLADET (10 Feb, 2009)
JAN LUMHOLDT

Man tänker sitt [är] en av de sällsammare svenska filmerna just nu. Själv har jag länge efterlyst något som detta från våra breddgrader, det vill säga något med en ton och en integritet hos en Haneke, en Bruno Dumont, två Dardennes, en Ulrich Seidl och kanske rentav en Robert Bresson.

Man tänker sitt, en genomtänkt, ganska ond och väldigt lyckad berättelse om ett dysfunktionellt villaområde, har detta och är också sin egen.

I höst har filmen svensk premiär och kommer att låta tala om sig. Vi nöjer oss med att citera Hans Hurch, skarpsynt chef för Wiens filmfestival och insiktsfull kännare av sina landsmän Jelinek & co: ”Som Seidl, bara mera poetiskt och mindre kalkylerat”. Hurch är inte ensam om sin entusiasm.

Står svensk film inför en ny era? Ni läste det förmodligen inte först här, men låt oss bara se…